Ännu en gång

Idag skulle jag vara i skolan men som vanligt så blir livet ALDRIG som man tänkt sig. Ingen tycker att jag ska försöka att skapa mig ett normalt liv. Du mår ju fortfarande inte bra, du kommer inte att klara läsa på heltid, du borde gå hemma och läka......och jag som trodde att man inte skulle gå hemma och vara sjuk, att man inte skulle låsa in sig i sin sjuka bubbla med mediciner och huvudet full med dåliga vibbar, trodde att man inte fick vara sjukskriven, trodde att man skulle göra allt för att komma hemifrån....men vet ni vad!!!!!

NU SKITER JAG I DET....nu ska jag gå sjuk hemma, nu ska jag njuta av att vara ledig och inte behöva göra ett jävla dugg....för ingen ingen ingen ska tvinga mig gå på nån jävla praktik och inte någon jävla gratisjobbare i nån jävla konunal park...för om jag inte klarar av att sitta i en skolbänk och få läsa i den takten jag vill med det jag tycker är roligt så kan jag ju inte jobba heller..........

Imon har jag möte med min handläggare och på fredag med min läkare så skönt att ha det gjort så man kan slappna av en månad till.......slippa få korsförhör om vad som försigår i mitt huvud och slippa höra deras ojande....

jag ska försöka att vara mer själv nu ett tag, jag har mina pusselkvällar med Tina,  filmkvällar med Sofie & Marcus  och en kaffe med Jill då och då men annar ska jag vila och ta det lugnt...precis som min läkare säger...

Over And Out

Bipolär sjukdom är mitt yrke

- Hej Sara vad kul att se dig! vad pysslar du med nu för tiden?
- Jag Bipolär/manodepressiv på heltid!

Är det så jag ska presentera mig? vad är följd frågan då? - Jaha vad kul, trivs du med det?

För det är det som är det jobbigaste just nu varje gång jag träffar en ny/gammal bekant så kommer den frågan och jag har inget svar. Och vad ska den stackars människan kunna gå vidare med i samtalsämnet efter det svaret?
Blir han/hon rädd och tänker shit hon har blivit ett nutcase och springer därifrån för att genast berätta det för världen. Har du hört om Sara bla bla bla......
Ibland önskar jag att jag varit lam istället för DÅ hade alla hade godtagit det som en sjukdom.

Min sjukdom är kronisk som jag kommer att få medicinera hela livet för, medicinerna är många och det kan ta år innan jag fått rätt, jag läste om en tjej/kille som var så glad att medicinen blivit rätt äntligen efter 3 år TRE ÅR!!!!!
Jag provar min första medicin nu och med min otur kan det ju inte vara rätt på första försöket.

Min ångest började jag få 2008 den har jag sen dess kunnat reglera med olika lugnande, ångestdämpande osv men sen igår hände det något.
Jag fick ett anfall utan dess like, kunde knappt andas (prova att kippa efter luft utan att andas ut för egen maskin så vet du hur jag hade det) kunde inte styra min egna anding, jag var så yr så jag kunde knappt gå så jag fick gå längs väggarna ut i köket för att ta min godnatt-pilla (som är för mig en stark lugnande om jag inte lägger mig för att sova)
jag satte mig i soffan, koncentrerade mig på att andas blundande och försökte slappna av.......andningen blev stadigare men ångesten ville inte släppa. Tabletten kunde lika hjärna varit en ipren för den hjälpte inte utan jag fick rida ut denna stormen ensam.......
Jag satte mig med mina katter och borstade och pratade med dom sen lugnade det ner sig, Jill ringde så jag satt i tele med henne en stund sen tog jag en tablett till och gick och la mig i sängen där Amadeus sov. Låg och höll hans hand medans jag lät hans andetag lugna mig tills jag somnade.

Mina j-ävla mediciner

Först en rättelse och ursäkt från förra inlägget :)
Jill och Lovisa var också med mig och dusse på stranden, det var jättekul :)
Förlåt bästa grannen för att jag missade dig helt i mitt förra inlägg hehe

Jag började få sköra tänder 2009 alltså 1 år efter jag börjat medicinera, nu har det gått 4 år och 3 tänder har gått sönder. Nr 1 har jag dragit ut, nr 2 har jag rotfyllt änndå har den vittrat sönder nr 3 gick sönder nu nyligen så paniken börjar sprida sig i kroppen.
Tandläkaren är skitdyr och egentligen är det helt sjukt att man prioriterar annat men eftersom det är kindtänder så har jag ignorerat dom eftersom det inte syns men nu när jag tittar på mina framtänder så ser dom nästan genomskinliga längst ner, ni vet som naglar blir när dom blir dåliga.
Jag har förstått att olika mediciner kan göra tänderna sköra så jag antar att det är det som händer.

En annan sak som jag funderat över......Jill sa till mig att hon retade sig på att jag alltid blundade med ena ögat. Inget jag tänkt på men märkte att det visst var så, när jag är utomhus och har båda ögonen öppna då är ljuset galet skarpt och det hjälper om jag blundar med vänster öga. Det har tydligen blivit en vana så jag inte märker det själv.
Min första tanke var att jag var känslig, har ju glasögon för brytningsfel så tänkte att det var därför (inte för att jag vet vad brytningsfel är egentligen)
Nu tänker ni att alla har problem med ljuset en solig dag och det är därför solglasögonen uppfanns ;)
Jag tänkte att det hade med att solen blir starkare och starkare, ni vet det där med växthus effekten men jag är störd av ljuset även en mulen dag......

Jag satte mig och läste genom biverkningarna på Lamotrigin men där stod inget om att tänderna tar stryk.
Däremot så står det såhär: En grupp symtom som tillsammans inkluderar:

feber, illamående, kräkningar, huvudvärk, nackstelhet och extrem känslighet mot starkt ljus.

Kan det vara en biverkning? då är det ju bara att sluta med den medicinen så är det löst :)

De flesta vet att jag även har blivit mer lättirriterad (fråga min son) , det är ett av mina sjukdoms symtom men så. En annan sak jag lider av är sömnproblem och även trötthet som inte låter så märkligt eftersom om man inte sover bra så blir man trött överlag.
Även detta är symtom på min sjukdom men så stod detta bland biverkningar: aggressivitet eller irritabilitet


Vanliga biverkningar
snabba, okontrollerade ögonrörelser (nystagmus)
skakningar eller tremor
sömnsvårigheter
diarré
torr munn
trötthet
värk i rygg eller leder eller någon annanstans

så även där kan jag bli bättre utan medicinen.....
Byta mdeicin är inte smärtfritt eftersom det är min hjärna läkarna leker med......jag som trodde att jag äntligen funnit en medicin som passade mig, som gjorde mig bättre men kanske är det så att vissa symtom beror på jus den medicinen....
Min läkare har semester så jag får ta det med henne därefter...

Over And Out

insomnia

Alltså jag har inga problem med min sömnlöshet den veckan junior är hemma, denna veckan är han hemma och insomnia har varit en pärs.
Jag har sovit i snitt 3 timmar per natt :( och även om jag någon dag har lyckats få sova ett par timmar efter jag lämnat junior så hjälper det inte mycket, man måste nog komma i djupsömn inte bara sova ett par timmar då och då som jag gör.

Inatt var det likadant för jag somnade vid 01, vaknade 03 och satte på nittileaks, somnade igen 04 och gick upp när kl ringde 06 :(
När jag är utan Amadeus då tar jag lugnande när jag har en period jag inte kan sova men vågar inte det när han är hemma för jag regerar olika på dom var gång, ibland kommer jag inte upp på morgenen medans det ibland inte alls är några problem.

Men jag hade en rolig dröm att jag var med i en tv-show med Alsing haha, jag satt som nån sidekick. Den drömmen kom nog för att jag sov avsnittet av nittileaks då Alsing var med :)

Visste ni föresten att Tomten har följt med i utveckligen och blivit modern :)
Jag hade nämligen en disskussion med Amadeus:
Amadeus: tänk att Tomten kan göra alla dessa julklappar
Jag: men jag trodde det var Nissarna som gjorde klapparna
Amadeus: ja just det, Nissarna gör alla klapparna medans Tomten sitter vid datorn och skriver listan

Haha dagens barn tror Tomten använder dator......jag ser ju framför mig att han skriver på sitt rullpapper med fjäderpenna (alltså jag tror inte på Tomten)

Känns som jag läser om mig själv....nästan

Du som är trött på att höra om min sjukdom kan sluta läsa direkt för här kommer ett inlägg igen...
Du måste förstå att jag skriver i min blogg inte bara för att du ska han något roligt att läsa utan för att det är min terapi och få ur mig skiten i skrift. Och lite för att mitt minne blir bara sämre och sämre.
Och jag själv sitter och googlar efter människors upplevelser i samma sits och det är antagligen fler som gör det så då får dom läsa mitt liv med och kanske får någon hjälp av det.

Jag snubblade över denna artikel om "Gunnar"  och det kändes som att läsa om sig själv, förutom att min resa till diagnos är lite anorlunda och att jag inte hade hans "missbruk"

bipolär sjukdom, Gunnars berättelse



– Manodepressiviteten har varit min källa, min kreativitet och mitt allt. Men det har visat sig att jag jobbar bättre utan sjukdomssymtom, säger Gunnar som behandlas för bipolär sjukdom, en behandling som troligtvis har räddat hans liv.
54-årige Gunnar vet inte riktigt vad som är vad när det gäller hans symtom. Vad är personliga drag, vad är friskt och vad är sjukt? Gränsen kan vara flytande. Eftersom han också har ADD (Attention Deficit Disorder) som också kan ge hyperaktivitet, så kan olika diagnoser glida in i varandra.

Gunnar har också som person alltid varit energisk, kreativ och aktiv.
– Men när min pappa dog 1987 så tror jag att jag fick hela spektret av bipolär sjukdom, säger han.
Det finns en ärftlig faktor vad det gäller bipolär sjukdom, även kallad manodepressivitet, och Gunnar tror att pappan kan ha haft den.

Aggressiviteten blev en varningsklocka

Efter pappans död fördjupades vissa symtom och personligheten förändrades.

– Jag upptäckte att det var något som inte var normalt. Jag blev till exempel fruktansvärt aggressiv under den depressiva fasen, inte fysiskt men verbalt, minns Gunnar.

Depressioner följdes av maniska perioder; då arbetslusten var enorm. Inga utmaningar var för stora. Gunnar gav sig i kast med alla möjliga och omöjliga projekt. Det var snabba kast hit och dit och ett liv som balanserade på en knivsudd.
Gunnar har en medelsvår form av bipolär sjukdom. Han har sluppit psykoser men har sjunkit så lågt man kan komma och befunnit sig på randen till självmord.

– Det största problemet var den depressiva fasen. Den löste jag ofta genom att hälla i mig sprit hela helgen, berättar Gunnar.

Först var det svårt att acceptera diagnosen. Det är ju en sjukdom som inte syns. Det tog sedan närmare tre år innan Gunnar lärde sig att leva med sjukdomen. Lika lång tid tog det att ställa in medicineringen rätt.


Insikterna har bland annat gjort att Gunnar känner om han håller på att gå in i en hypomanisk period, en lindrigare form av mani. Även hans fru känner igen tidiga symtom. Gunnar kan då ta kontakt med sin läkare.

Att fylla i en så kallad stämningsdagbok kan också vara en hjälp för att se tendenser, tipsar Gunnar.

Som sjuk måste man försöka jobba med självinsikt enligt Gunnar.

– Om du inte accepterar att du har en sjukdom så kommer du heller inte vara mottaglig för den hjälp du får eller det stöd som du får från dina anhöriga. Sedan måste man lära sig att man ska ta sin medicin resten av livet.

– Sätter man in medicinen på rätt sätt så minskar biverkningarna. Jag tar själv nio olika mediciner och har inga kännbara biverkningar, poängterar Gunnar.

En del väljer att inte medicinera för att den maniska perioden kan vara så oerhört vital och kreativ. Men Gunnar anser att det är ett farligt spel. När depressionen kommer finns risk för självmord hos den som har bipolär sjukdom.

Gunnar mår relativt bra idag. Hans största problem är tröttheten. Därför är han sjukskriven på halvtid.

– Kommer jag att kunna komma tillbaka och jobba hundra procent? Det är min oro, säger han.

Sjukskrivning pga psykisk ohälsa

Var hos en vän och hennes mamma kom dit, en disskusion startade om en av deras gemensamma bekant som inte arbetar, får bidrag för att hennes liv varit tufft och hon mår psykiskt dålig.
Mamman gick på och nästan,  skrek ut att det var för j-vligt att hon kunde ha ett liv utan att jobba, att hon fick pengar utan att förtjäna dom.
Enligt henne var hon arbetsför och tyckte att andra personer med andra mer kroppsliga besvär var mer värd de pengarna.
Jag höll med att det finns människor som är utförsäkrade trots deras handikapp te.x Jillans syster som inte kan använda sina händer och där försäkringskassan tycker hon kan ta ett jobb där man inte behöver använda händerna. (jag själv kan inte komma på ett enda arbete där man inte använder händerna)

Jag kommer antagligen få vara hemma hela sommaren och det är ju klart att jag tycker det är skönt, att slippa stressen med att försöka få ett arbete en kort tid eftersom jag antagligen börjag plugga till hösten.

Det som är mest jobbigt med att vara sjuk av psykisk ohälsa är att det inte syns för allmänheten.
Om jag träffar någon utanför familjen som frågar vad jag jobbar med eller vad jag har för sysselsättning vet jag inte vad jag ska säga, dels för att jag kanske inte vill prata om vf jag inte mår bra och att jag inte vill behöva säga att det är för psykisk ohälsa.

Óm jag hade saknat en arm, varit rullsstolsburen etc etc då hade människor mer godkänt att jag inte jobbar för då syns ju besvären/sjukdomen.

Det syns inte min rädslan att komma på en jobbintervju där jag måste förklara mina luckor i Cv:et, förklara vf jag inte kan ge några referenser då jag bara stuckit från mina senaste jobb utan att säga upp mig.
Syns inte heller att mitt minne suger och ibland blir det helt blankt.
Att inga förstår att denna sjukdom kommer oftast i 30-års åldern och blir utlöst av traumatiska upplevelser, alltså inte inte alla psykiska sjukdommar somhänger med från barndomen som alla bokstavs-barn.

Det syns inte att jag just nu kanske inte klarar av ett jobb pga mani och deppression-skov, mani är den bättre delen och en fördel om jag har ett arbete för det är då jag blir översocial, flänger runt i lägenheten och trixar, bubblar av idéer, är glad och vill göra saker.
Förut även flänga mellan helsingborg och malmö på dejter eller shopping, den delen är borta, försvann med vinden av mina tabletter.

Nu ska jag lära er att mani inte bara betyder att man studsar mellan väggarna, att man gör livsfarliga saker, att man tar droger, att man är galen. Det finns alltså olika typer av mani har jag lärt mig och manier är olika för alla personer.

Så de perioderna jag är glad det är mina maniska perioder för enligt läkare så är det svart och vitt för bipolära och mellanting finns inte.

Deppen är värre när den kommer om jag arbetar. Jag vet inte vad jag kommer att göra hur jag kommer att må eller hur länge det kommer hålla i sig.
Det är då jag slutar svara i telefon, då jag fastnat mellan inuti mina väggar och i mig själv. Då jag ransakar mitt inre och och hatar mitt liv och mina dåliga beslut, då jag skriker på junior helt utan anledning och bara har tomhet i hjärtat.
Då jag varken kan äta, sova eller orkar vara vaken på samma gång.  Då jag träffar familj och vänner fast jag vet att jag är ett skit-sällskap.
Då jag inte vet om ett infall kommer och jag tar allt mitt lugnande på en gång för att få sova och inte behöva vakna igen.

Detta syns inte men finns,  alltså är det inte så enkelt att för mig klara ett arbete. Inte så enkelt för mig att det inte syns, inte är accepterat av allmänheten och ibland myndigheterna.

Over And Out

Veckan då jag flydde hemmet helt oplanerat :)

När jag har Amadeus hemma då är jag hemma heeeela tiden och det känns bra, när Amadeus inte är här då känns dessa väggar ibland lite hotfulla om jag stannar ensam för länge.
Inte hotfulla så jag är rädd men hotfulla som att om jag stannar för länge då kommer jag att fastna.
För 3 år sedan fastnade jag ofta för jag kunde ligga i flera dagar utan att röra mig, det är nog inget ni vet om för det lät nog såhär     -inte jag, det var längesedan vi pratade!
                                         -Jag, jo jag vet men jag har ju långa dagar på jobb/jag har jobbat mycket

Jag har ju väldigt luddigt minne av 2008  men vill minnas att jag arbetade till juli/augusti men att jag låtsades arbeta till oktober....men jag kan ha helt fel...
Nu till saken (sorry men har haft väldigt svårt att fokusera den senaste tiden)....Veckan började med att jag träffade bästa kusinen och hennes karlslok i måndags för en pussel-kväll så det var en lugn och skön kväll på kulltorp, sov på soffan sen åkte hem på morgonen.

Kom hem och tog hand om mina odjur, tog en dusch och satt vid datorn.
Åkte sen hem till bästa lillsyrran och hennes karlslok för mys och despan, där var det fullrulle på ungarna som vanligt så lite tröttare huvud har man när man kommer därifrån än från Kusinen ;)
Jag klippte karlsloken sen såg man inte honom på resten av kvällen utan jag å syrran kollade tv å snackade skit.
Sov sen på den soffan för att åka hem senare  på eftermiddagen dagen efter.

Kom hem på onsdagen och tog en dusch, tog hand om mina odjur och satt vid datorn.
Åkte sen hem till kusinen igen för pussel-kväll round 2 :)
Hann leka lite med Siran innan hon skulle sova och det var legobygge som stod på schemat :)
Sov på soffan och för att åka hem på morgonen.

Kom hem Åt frukost, satt vid datorn en stund innan jag gick upp till grannen för en kaffe men nu är jag hemma och tänker stanna här ikväll....
Odjuren behöver kärlek och jag behöver nog landa lite och fundera över livet för imon ska jag till psyk för att träffa läkaren, hon kommer kanske kunna besluta vilken Bipolär sjukdom jag har och lära mig hur jag borde leva för att överleva ......

Over And Out

kändisar som är bipolära

Så bara för att man har en virvelvind i huvudet behöver man inte vara dum och märklig ...

Ludwig van Beethoven


Gaetano Donizetti

Peter Gabriel

Jimi Hendrix

Axl Rose

Phil Spector

Sting

Tom Waits

Kurt Cobain

Sylvia Plath

Winston Churchill

Theodore Roosevelt

Ilie Nastase

Honors de Balzac

Edgar Allen Poe

August Strindberg

Mark Twain

Virginia Woolf

Heath Ledger

Robbie Williams

Albert Einstein

Michael Moore

Fast det där med att Albert Einstein är bipolär vet jag inte för han har fått ta massor skit sen han dog.....alla som har en anorlunda läggning/handikapp/tänkande gämför sig med Albert. Var han någon gud eller ??

Bipolär sjukdom Vs Sara

Har väl haft en manisk period de senaste veckorna tror jag, det har varit bra mesta tiden.
En glad Sara (med ett par små depp-sur perioder)
Har blivit en del gjort som sopsortering (balkongen är numera tillgänglig), klädkammaren har fått sig en omgång, tagit ner mina hyllor från väggarna i vardagsrummet som stört mig oehört mycket men inte gjort något åt själv då jag trott att allt man borrat upp måste man borra ner, gick tydligen att använda en vanlig skruvmejsel och en vanlig Sara till detta :) (fick du luft när du läste den långa meningen ;) )
Jag har möblerat om i vardagsrummet så det känns 10 ggr större.
Jag å Vanessa har fyllt år så jag har bakat och bakat och bakat......

Jag har fått en ny läkare, en kvinnlig och det var absolut inget jag såg fram emot men hon är ju suuupertrevlig.
Hon utreder verkligen mig och mitt huvud inte som min senaste Dr B som lät mig fylla i en A4-formulär med ja & nej frågor och sen efter det konstatera Bipolär sjukdom.
Hon vill ta reda på vilken grad av bipolär sjukdom jag har för det finns tydligen 5 olika. Det lutar å Bipolär sjukdom 2 tror jag hon sa, jag har fått en dagbok som jag ska fylla i var dag om hur mitt humör är och hur många timmar jag sover om natten.

Hon ville träffa mig igen efter 2 veckor, 2 veckor 2 veckor men herregud äntligen har jag fått en läkare som har TID för sina patienter, de handra jag haft har jag fått träffa 1-2 ggr om året.
Hon var väldigt noggran i sina bedömningar men även väldigt försiktig, verkar som hon träffat en massa dårar med min sjukdom för ibland verkade hon lite rädd för mig. Tex när hon smög fram till lampan för att tända den och frågade mig om det var ok att lampan var tänd eller jag blev irriterad av det.......och så såg hon ut som om jag skulle hoppa på henne och klösa ut hennes ögon.

Hon gav mig en ny lugnande (Atarax) den skulle vara mildare än Theralen som jag fått förut, Atarax hoppas jag att den inte gör mig så seg och trött som Theralen.

Jag har blivit medlem på en sajt som heter bipolarna och där kan man prata med andra som har liknande psykiska tillstånd, kan ju vara skönt att prata med någon som har samma känslor och förstår mig på ett annat sätt än vad familj och vänner gör.

Over And Out



















Herr katt Lucifer har blivit en toppad hyper-manisk hoppelistudsmaskin......
Han far runt runt runt runt och allt som oftast åker in i både väggar och soffa då hans päls under tassarna minskar hans bromssträcka avsevärt, han verkar tro att han är som alla andra katter alltså smidig, snabb och har kontroll på kroppen. Men det är som att sitta och titta på ett barn med alla bokstavs-sjukdommar som finns hahahaha

Kryper i kroppen och jag har svårt att andas

Usch ingen bra vecka det här vill bara ligga i sängen, gör ont i bröstet och jag har svårt att andas. Vad är det som kväver mig?
Mår bra när jag har Amadeus hos mig men när han somnat och när han är i skolan tar ensamheten kål på mig.

Idag har iofs varit en väldigt bra dag för jag har varit med bästaste kussen ever :) när ungarna skickats till dagis/skolan så åkte vi till McDonalds för frulle, en timme bara vi och våra kaffe jag kan inte minnas när jag träffade henne utan barn (hon gör ju inget annat än föder barn, hon å syrran)

Efteråt åkte vi hem till Tina för att avlasta Kalle lite för han hade ju varit ensam med lilla Leia nästan 1½ timme ;)
Vi la lite pussel och hade viktiga disskusioner.

Sen åkte jag och Tina och hämta Siri för att åka hem till mig och vänta in Amadeus, påvägen tog vi driven haha (får väl stå på orbitrec hela nästa vecka).

Efter maten tog vi ungarna och dumpade hos Kalle så vi kunde ta en roadtripp till Landskrona där vi åkte runt lite bland åkrar och i city innan vi bestämde oss för att dra vidare till TechFuturum för ett infomöte om hudvård utbildningen.
Jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle komma in och om jag nu mot all förmodan gör det då tror jag utbildningen är för svår för mig :( dom verkar plugga ihjäl sig på dom 2 åren där.

Måste med berätta om en ganska rolig dialog jag hade med Amadeus som ni som inte har fejjan har hört.
Jag bråkar ofta med Amadeus om att man inte kan titta på tv så mycket som han vill så nu tänkte jag dra till det där som VÅRA föräldrar sa till oss...

Jag: - Amadeus vet du vad som händer om man tittar för mycket på tv?
Amadeus: - Nej!
Jag: - man får fyrkantiga ögon!
....efter en stunds tystnad.....
Amadeus: - Finns det runda tv:ar?
Jag: - hehe nej!
Amadeus tittar på busshållplatsen skylt och säger - då kan man inte titta för länge på den skylten heller!!!

Hahahaha sikken tänkare han är, har f_n svar och idéer om allt.
När mamma sagt så till lilla Sara då sa jag bara VA (med öppen mun)
och så godtog man det svaret för mamma kan ju inte han fel.
Jag tror det är svårare att vara förälder i dagens samhälle för ungarna blir bara smartare och smartare eller är det jag som inte blir det ;)

Psyk i sin egen stad, bra eller anus?

Det är ju bra att ha sina läkare och kontakter i sin egen stad då det är enklare och smidigt att träffa dom.

Nackdelen är ju att man stöter på dom titt som tätt. Jag blev helt stum och sprang och gömde mig på ica när jag såg min läkare, jag smög mellan hyllorna och hoppades på att han inte skulle se mig. Inte för att jag ogillar min läkare men vet inte hur jag skulle beté mig :S hur skulle han beté sig? får han hälsa överhuvudtaget?

Det gäller även skötarna på psyk....har mött ett par på stan men dom hälsar glatt. Jag själv blir bara paranoid och tror att alla runt omkring oss vet var vi har lärt känna varandra.

För ett tag sedan var jag påväg hem med stadsbussen och halvägs hem så gick en kille på som varit patient samtidigt som mig. Han satte sig bredvid mig och jag fick panik, skulle jag prata med honom? vet han var inne för avgiftning så det e ju inte ens säkert att han skulle komma ihåg mig i hans dimma.

Nu när detta händer hela tiden så önskar man att man haft kontakt med läkarna i hbg istället.

Entré bless you

Åh min lilla tillflyktsbyggnad bara jag och mina tankar, ingen jag möter som jag känner.
Entré har allt bästa affärerna, massa restauranger och filmstaden.
Ensam fönstershoppande och lycklig :)
Ibland hittar man något fynd men oftast är jag för fattig för att handla, det gör inget för jag gillar min xtrastad Malmö.
Längtar till sommaren så man kan åka till folkets park både ensam och med Amadeus, åka karuseller, köpa sockervadd eller bara ligga i gräset och njuta :)

Fallit mellan stolarna igen?

Ängelholm sjukhus är ganska stort. När jag får min kallelse står det alltid -kom i god tid då det tar ca 10 minuter att gå från éntren till avdelningen.

Jag hade en läkare på psyk vid namn Dr Christian nåtiefternamn efter han bytat jobb fick jag en annan läkare Dr Brymer (eller hur det stavas) Men Dr breimer (ja så e d nog) hörde aldrig av sig fast Dr Östlund (ha Så var namnet) satt mig på ny dos med min medicin.
Efter några månader av väntan så ringde jag Dr Breimer och då säger han -men hoppsan du föll nog mellan stolarna när du fick byta läkare.

Helt seriöst är detta inget vidare av psykvården då jag varit inlagd med djup deppresion och velat ta mitt liv. Att sen fiffla med min medicinering på Psyk så jag blev helt förvirrad byta tebax till min gamla medicin som jag varit övermedicinerad med inte hjälpt från första början och sen låta mig trilla mellan stolarna och glömma bort mig.
Man känner sig mest i vägen.
Ja jag vet att jag ska vara glad för att jag fått hjälp (mest tack vare min familj) och att det är många som inte får det men jag måste ju ändå få se det från min synvinkel.

Nu händer det igen för sist jag var hos Dr Breimer sa han att han skulle byta tjänst och att jag skulle bli tilldelad en annan läkare. Jag kan ju tycka att det är nog att tvingas byta läkare en gång men två gånger :( Jag som många andra har svårt för att prata med de i vita rockar och då byta läkare hela tiden hjälper ju inte mitt tillfrisknande. Tar ju tid innan man litar på någon.

Senast Dr Breimer ringde mig var när jag hade ätit mina nya tabletter i 2 veckor alltså fått i mig halva dosen.
Han frågade hur det kändes och jag tyckte inte jag märkte nån skillnad men påpekade att jag bara kommit upp i 100mg. Han säger just det du ska upp i 200mg men känns inte biverkningarna av då är det bara att köra på så jag skriver ut 4 uttag till.

Och det var det sista jag hörde av någon läkare överhuvudtaget, ska jag ringa igen? usch jag vet inte1 jag vet ju inte ens vem min nya läkare blev.
Jag väntar lite till så får jag se om de hör av sig.
ville mest få ut mina aggresioner just nu.

Over And Out

produktionsfel

Alla har väl märkt att det är mycket defekter på mig men inte alla är mitt fel.
T.ex min ena trummhinna som sitter på fel håll, om jag får vatten i öronen så får jag väldigt lätt öroninflammation. Nu ser jag ut som en kärring när jag duschar med mina öronpluggar haha.
Läkaren sa att om jag tryckutjämnade så kunde jag vända rätt trummhinnan men det går inte för att.......

.....det är produktionsfel på min skiljevägg i näsan så om jag håller för näsan och blåser då kommer inte all luft till öronen som på folk utan produktionsfel, min luft kommer ut från ögonen. Nu tänker ni hur f-n vet hon det? jo det vet jag för att jag känner vinddraget i ögonen och det börjar bubbla i ögonen alltså ögonvätskan bubblar.

Jag föddes med kronisk Bronkit som ger mig hosta och andningssvårigheter (astma). Pga min Bronkit som är totalt obehandlad håller jag på att få KOL (lite beroende på att jag rökt i 18 år ) men det är lika mycket produktionsfelet för hade jag inte haft det då hade jag antagligen inte utvecklat KOL.

Over And Out

En härlig tid Poeten tar vid

Tomheten skapar ett skal
kan inte rivas täras eller slitas
alla tror man har ett val
Hjärnan lever ett liv som ibland kan vara svårt att förstå
man slåss i sitt inre, bär en mask åt det yttre
men äkta lycka finns bara för få
Vänner familj och barnen så små
där finns lyckan och livet utan tomhet
men fortfarande bara för få
Jag har vänner familj och barnen så små
tomheten finns där men lyckan tar över
hjärtat är varmt det är allt man behöver

en märklig tid, poeten tar vid

Jag finns där i dig alltid

Även om du tror, du valt tid

Tid och rum

tro inte jag är dum

Kommer smygandes långt in i din själ

Du tror du kommit undan

Du tror du valt tid och plats väl

Du glömmer mig ibland

Men vi går hand i hand

Samvetet heter jag

Och för alltid är det du och jag

Lamotrigin Vs Sara round 2

Jag är uppe i min måldos på 200 mg om dagen. Känner mig lite piggare och är nog mer ordningsam nu än innan, har mer koll på omgivning och vad jag måste göra.
Mitt svängande humör tycker jag är som innan och det var ju det jag MEST ville bli av med. Jag är gärna glad och ledsen men arg huj huj huj min ilska, mina utbrott och det kokande blodet please be gone soon

(Amadeus gav mig precis en hjärtsnörp när han helt plötsligt skrek TRAMSA i sömne haha undrar om han hört SLUTA TRAMSA för mycket idag)


Min insomnia är väldigt påtaglig alltså jag blir trött och ibland jätte tidigt men ändå kan jag inte somna :( på dagen är det inga som helst problem men nätterna så antingen sitter jag vid datorn eller kollar film.
Jag har ju lugnande (Theralen) och insomning/sömntabletter (Propavan).
Theralen gör mig småfull först, efter lite flum å fnitter så somnar jag som en sten kaaaboom. Dagen efter är en pina som aldrig tar slut, vaknar vid middag för att gå med halvöppna ögon resten av dagen i ett tappert försök att inte somna om igen.
Alltså Theralen kan bara tas i väldigt små doser på dagar då jag känner mig asocial och vill vara i mig själv en stund.

Propavan är en tablett som jag tycker är ganska kass eftersom jag mestadels sover tungt ändå, somnar inte snabbare av den och dagen efter känner jag mig bakfull. Mår illa och dimmig i hjärnan.

När jag vart inlagd på psyk då var dom noga med att ge både Propavan och Theralen till alla patienter, antagligen för att personalen skulle kunna sitta och dricka kaffe i lugn och ro.

Jag får helt enkelt hoppas på att de här dagarna/nätterna går över av sig själv.

Husmors-kurer välkomnas :)

(Varför heter det husmors-kur och husmans-kost ?? betyder det att vi kvinnor är häxor med bra bryggder och männen är kungen vid spisen med riktigt mat !!)

Livets hårda skola

Jag har ju nämnt förut om mina raseriutbrott eller psykbryt som jag brukar säga. När jag är ensam varannan vecka så går det ju bra för då kan jag lugna mig själv eftersom det inte finns någon där som retar upp mig, ingen som gör att jag blir arg men när Amadeus är hemma då har jag helt plötsligt någon som petar på nervtrådarna när det kokar i blodet och det är svårt.

Han har lärt sig att se när blodet börjar koka och lärt sig hur han ska handskas med det. Inget ett barn ska behöva lära sig om han inte gjort något alvarligt fel men just i det ögonblicket kan jag inte styra mitt inre.

När han ska fråga något som han vet att jag inte gillar tex när han gått och lagt sig - Mamma jag är hungrig brukade det låta (fast vi har ätit middag en timme innan så han kan omöjligt vara hungrig)
Nu låter det - Mamma bli inte arg nu men jag är hungrig.
Det brukar räcka att jag säger att han inte ska prata med mig när jag känner mig arg och då gör han inte det därav slipper vi en massa bråk.
Idag höll helvetet på att bryta löst nere i stan. Vi hade varit och handlat och jag hade de tyngsta påsarna i världshistorien. Jag kände hur mina fingrar höll på att gå av och hade ingen känsel i handlederna. Han går som vanligt i sin egen värld där han är nån superhjälte och går som en sengångare. Mitt blod började koka, inte för att Amadeus gjorde något utan för dom jävla påsarna och att det var långt hem. Jag sa till Amadeus att inte prata med mig för jag hade ont i armarna för påsarna var tunga, att jag bara ville att han skulle gå fortare (lugnt å sansat sa jag detta) vi gick en stund och han frågade något som jag knappt hörde så jag svarade med ett hmpf, han sa att han tyckte jag verkade arg och jag svarade att jag bara ville hem då jag hade ont i armar och händer (fortfarande lugnt).
Han går lite snett bakom mig och så säger han - mamma jag kan ta en påse. Jag grymtar att nej det kan du inte....- mamma jag vill bära en påse så du inte ska vara så arg.
Jag stannar och säger att han är jättesnäll som vill hjälpa till men att påsarna är verkligen tunga så det går inte. då ser jag en kvinna bakom oss som tydligen hört Amadeus kommentar och hon ler lite (jävla nyfikna kärring) hon stannar t.om till när hon gått förbi oss för att höra fortsättningen på vår konversation.
Amadeus envisades med att han skulle ta en påse så jag lät honom känna på en av dom för att han skulle förstå att dom var för tunga. Han kämpade för kung och fosterland för att hålla påsen ovanför marken, jag tog den från honom så vi kunde gå vidare, han gick efter och sa - men mamma jag kunde ju bära den. kvinnan log och gick vidare (äntligen).
Efter min underbara sons herodiska insats för att göra mamma glad så gick den j-vla papp-påsen sönder......om dom nu ska göra påsarna så stooora då får dom väl för f-n göra hållbara hantag på dom med.
Så där var jag mitt i centrum med en son som höll andan och jag som försökte hålla mig för att inte börja skrika och sparka på påsh-lv-tet.......
Efter jag tryckt ner varorna i den hela påsen jag hade kvar och det som inte fick plats damp jag ner i min handväska så fick Amadeus ändå hjälpa mig att bära (toalettpapper så inget tungt) .
Min stackars hand var det värre med som nu fick den dubbla tyngden och jag kände hur den påsen med började ge vika. Snabbt hem och packa upp dom halvt mosade varorna med fingrar jag knappt kunde röra. Nja lite överdrivet då det bara var ett finger jag inte kunde röra, det hade t.om blivit lite blått och svullet :(.
Efter det hade vi en underbar kväll med middag, en film och mys i soffan med kakor och saft :)

Tror nog jag är den enda människa som kan göra ett jätteinlägg om hur det kan vara att ta sig hem från affären haha.

Jag hatar att hata

Jag hatar att jag är arbetslös
jag hatar att jag varit/är sjuk i huvudet
jag hatar att jag inte har bil
jag hatar att handla och hatar dom tunga påsarna som får mina händer att gå sönder
jag hatar att mitt humör är som en bergodalbana
jag hatar när jag skäller på Amadeus fast han inte gjort något
Jag hatar att jag sitter och bölar nu för att jag hatar allting

Over And Out

poetisk tid poeten tar vid

Vaknar i mörkret, fosterställning gråtandes
mörkret skrämmer mig och skuggorna jag ser
Tomma ord från mitt huvud jag hör
skuggor som rör sig i mörkret kan göra att jag dör
Skulle sälja min själ för att få stanna där
fosterstälning i mörkret helt kravlöst som det är
Somnar igen vill stanna då mitt huvud sviker
vaknar av mitt hjärta som hoppar och skriker
Skuggorna i mörkret inget farligt som du ser
dagen är här och jag vill att du ler
Grå dimma sveper runt ett hörn skuggorna lämnar mig inte
trots solen gått upp och morgonen gryr
Hjärtat försöker få mig förstå
att huvudet bestämmer över skuggorna när jag flyr
Är det mitt hjärta eller är det i mitt huvud
Kan inte skilja på nu och då kan inte heller förstå
När är det över, kampen mellan hjärta och huvud
kampen mellan liv och död kampen som inte är sann
när kommer huvudet att erkänna att hjärtat vann