16 aug. 2011

Bipolär sjukdom är mitt yrke

- Hej Sara vad kul att se dig! vad pysslar du med nu för tiden?
- Jag Bipolär/manodepressiv på heltid!

Är det så jag ska presentera mig? vad är följd frågan då? - Jaha vad kul, trivs du med det?

För det är det som är det jobbigaste just nu varje gång jag träffar en ny/gammal bekant så kommer den frågan och jag har inget svar. Och vad ska den stackars människan kunna gå vidare med i samtalsämnet efter det svaret?
Blir han/hon rädd och tänker shit hon har blivit ett nutcase och springer därifrån för att genast berätta det för världen. Har du hört om Sara bla bla bla......
Ibland önskar jag att jag varit lam istället för DÅ hade alla hade godtagit det som en sjukdom.

Min sjukdom är kronisk som jag kommer att få medicinera hela livet för, medicinerna är många och det kan ta år innan jag fått rätt, jag läste om en tjej/kille som var så glad att medicinen blivit rätt äntligen efter 3 år TRE ÅR!!!!!
Jag provar min första medicin nu och med min otur kan det ju inte vara rätt på första försöket.

Min ångest började jag få 2008 den har jag sen dess kunnat reglera med olika lugnande, ångestdämpande osv men sen igår hände det något.
Jag fick ett anfall utan dess like, kunde knappt andas (prova att kippa efter luft utan att andas ut för egen maskin så vet du hur jag hade det) kunde inte styra min egna anding, jag var så yr så jag kunde knappt gå så jag fick gå längs väggarna ut i köket för att ta min godnatt-pilla (som är för mig en stark lugnande om jag inte lägger mig för att sova)
jag satte mig i soffan, koncentrerade mig på att andas blundande och försökte slappna av.......andningen blev stadigare men ångesten ville inte släppa. Tabletten kunde lika hjärna varit en ipren för den hjälpte inte utan jag fick rida ut denna stormen ensam.......
Jag satte mig med mina katter och borstade och pratade med dom sen lugnade det ner sig, Jill ringde så jag satt i tele med henne en stund sen tog jag en tablett till och gick och la mig i sängen där Amadeus sov. Låg och höll hans hand medans jag lät hans andetag lugna mig tills jag somnade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar