En härlig tid Poeten tar vid

Tomheten skapar ett skal
kan inte rivas täras eller slitas
alla tror man har ett val
Hjärnan lever ett liv som ibland kan vara svårt att förstå
man slåss i sitt inre, bär en mask åt det yttre
men äkta lycka finns bara för få
Vänner familj och barnen så små
där finns lyckan och livet utan tomhet
men fortfarande bara för få
Jag har vänner familj och barnen så små
tomheten finns där men lyckan tar över
hjärtat är varmt det är allt man behöver

en märklig tid, poeten tar vid

Jag finns där i dig alltid

Även om du tror, du valt tid

Tid och rum

tro inte jag är dum

Kommer smygandes långt in i din själ

Du tror du kommit undan

Du tror du valt tid och plats väl

Du glömmer mig ibland

Men vi går hand i hand

Samvetet heter jag

Och för alltid är det du och jag

poetisk tid poeten tar vid

Vaknar i mörkret, fosterställning gråtandes
mörkret skrämmer mig och skuggorna jag ser
Tomma ord från mitt huvud jag hör
skuggor som rör sig i mörkret kan göra att jag dör
Skulle sälja min själ för att få stanna där
fosterstälning i mörkret helt kravlöst som det är
Somnar igen vill stanna då mitt huvud sviker
vaknar av mitt hjärta som hoppar och skriker
Skuggorna i mörkret inget farligt som du ser
dagen är här och jag vill att du ler
Grå dimma sveper runt ett hörn skuggorna lämnar mig inte
trots solen gått upp och morgonen gryr
Hjärtat försöker få mig förstå
att huvudet bestämmer över skuggorna när jag flyr
Är det mitt hjärta eller är det i mitt huvud
Kan inte skilja på nu och då kan inte heller förstå
När är det över, kampen mellan hjärta och huvud
kampen mellan liv och död kampen som inte är sann
när kommer huvudet att erkänna att hjärtat vann

Hittade en dikt som jag skrivit en tid efter aborten jag gjorde long time ago

Min själ gråter, mitt hjärta känns som ett öppet sår
varför är det ingen som förstår
Jag hatar mig själv för min feghet, måste straffas för det jag gjort
varför gick allting så fort

Det jag förlorat är oersättligt, men kanske går det att kväva min tår
som faller längs min kind år efter år
Ett nytt liv i mig kanske får växa nu när jag lärt mig en läxa

I min ensamhet jag drömmer mig bort i fjärran land
där jag möter honom och han tar min hand
Han säger att vi hör ihop, att det är vi två
vi kommer ses igen det är bara så......


Efter aborten var jag så säker på att det var en liten pojke.
Anette tröstade mig med hennes tro om att det är barnen som väljer föräldrar och om det är honom jag ska få då kommer han tebax :)
även om det inte är så livet fungerar så skapar man den sanningen man behöver för att överleva ett trauma och jag fick ju en liten pojke sen :)