11 jan. 2011

poetisk tid poeten tar vid

Vaknar i mörkret, fosterställning gråtandes
mörkret skrämmer mig och skuggorna jag ser
Tomma ord från mitt huvud jag hör
skuggor som rör sig i mörkret kan göra att jag dör
Skulle sälja min själ för att få stanna där
fosterstälning i mörkret helt kravlöst som det är
Somnar igen vill stanna då mitt huvud sviker
vaknar av mitt hjärta som hoppar och skriker
Skuggorna i mörkret inget farligt som du ser
dagen är här och jag vill att du ler
Grå dimma sveper runt ett hörn skuggorna lämnar mig inte
trots solen gått upp och morgonen gryr
Hjärtat försöker få mig förstå
att huvudet bestämmer över skuggorna när jag flyr
Är det mitt hjärta eller är det i mitt huvud
Kan inte skilja på nu och då kan inte heller förstå
När är det över, kampen mellan hjärta och huvud
kampen mellan liv och död kampen som inte är sann
när kommer huvudet att erkänna att hjärtat vann

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar