tänk er förvärkar

Man känner det hela tiden, liten smärta och man vet var det är på väg, det kommer lite stötvis ibland längre medans ibland bara för några sekunder.
Det krävs inte mycket stress för att trigga igång mitt inre som jag inte själv kan styra ungefär som värkar.
Jag har svarat på två st hemliga nr idag och ni som känner mig vet att jag undviker sånna, visste att terapeut och läkare ville prata med mig och var därför tvungen att svara.
Helgen stressar mig med när jag har A, jag vill inte att han ska ha tråkigt, vill inte höra att det är roligare hos pappa för där har han kompisar. Vill bara skrika till honom att HÄR HAR DU KVALITETSTID MED MAMMA, jag umgås med min son och det gör INTE pappan.

Idag har vi spelat tv-spel, ritat dinosar, pysslat med helikoptern och haft långa samtal. Först var vi och fikade hos grannen där det blev glass och barnen var överlyckliga. Det första A sa när vi kom hem var

- Idag är det din dag mamma, du ska få bestämma vad vi ska göra :)
Det var lika underbart att höra som när du får blommor av din man, kärlek och att vara uppskattad. Fast tanken kommer ju ändå "jaha undrar vad han vill ha nu då" ;)
Men eftermiddag och kväll var underbar och avslutades med postkod miljonären och the voice, han somnade såklart redan vid halv nio men det är ju inte så konstigt eftersom han stier upp kl 06 varje dag.

Oftast när jag känner ångesten krypa runt i bröstet, jo det är exakt så det känns. hundra små myror som springer runt helt förvirrat, iallafall oftast så tar jag en tablett redan då för att slippa hamna i tomheten men idag har jag inte gjort det. Jag har haft det gnagandes och mitt tålamod har legat på -10 av 100 möjliga, jag kan skratta jag kan le men lika fort vända på 2 sec och jag tror att A känner till dom lägena för ikväll har han verkligen strukit mig medhårs.

Sorry om det är jobbigt att läsa idag men det är 100 ord i en enda röra i huvudet idag och det är svårt att binda ihop. Temat skulle vara ångest och vill avsluta det med att det blev en pilla nu ändå efter jag pratat med pappan, vi bråkade inte märkbart men jag mår ibland dåligt av att bara höra hans röst.

Så nu slutatpratat om det *sätter en stor punkt*

Nu kommer det lite intressant fakta om smärta och vad som gör att vi ibland tål mycket medans ibland börjar bölar av minsta lilla sticka.

Snubbla och vricka foten i en kohage är inte att rekomendera. Om det ändå skulle hända så kan du svära dig bort lite av smärtan.
Om du däremot går på en äng av rosor och snubblar och vrickar foten så gör det inte lika ont.

Detta vet jag efter att ha sett ett experiment som visade att om du luktar på något äckligt samtidigt som du håller handen på något varmt då kan du inte hålla så länge innan handen rycks bort.

Om du sätter dig med handen på spisen och skriker ut en jävla massa helvetes skit ord, bara bajsa ut de fulaste orden du lärt dig under din livstid. Då kan du hålla kvar handen lite längre. (så nu har du en ursäkt att skrika #!*jävla skit tå #¤"!!*"#....för det är ett inbyggt sätt att klara av smärtan när du som i detta exempel slår i tåfan och det gör man ju titt som tätt.

Om du sätter dig med handen på spisen och luktar på den godaste parfymen du har då kommer du att kunna hålla kvar handen nästan dubbelt så länge som om du skulle lukta på skit

Så om du ska föda barn inom det närmsta och läkarna frågar vad du vill ha för smärtlindring, då kan du vända dig om och leta fram det tio-pack doftgranar som du packat ner och hänga dom i öronen ;)