Jag började ju dejta från nätet och träffade en hel del idioter men där var en man som jag skäms, ångrar men är ändå glad att jag träffade och det var Jörgen. Jag och Jörgen pratade länge på msn och telefon måste nästan varit i tre år tror jag. Han var 38 år när vi började prata och han var en riktig ungkarl med inga långa förhållanden i bakgrunden, han var svår att få grepp om och han och jag pratade ofta om mina idiotiska pojkvänner. Han bodde i Västerås och vi bestämde att vi skulle träffas. Han spelade mycket golf och skulle åka till Gbg för att golfa då han sa att han kunde komma hem till mig en helg när han var på väg hem. Han skrämde mig lite för han var så förbaskat snygg och hade ett så ordnat liv och så kände jag väl att han ville bara komma över en helg för att leka med mig.
Samma helg som han han skulle komma då träffade jag Jimmy (ryser när jag tänker på vilket misstag den mannen var) jag ljög för Jörgen och sa att jag skulle få hem Amadeus på en xtra helg så vi kunde inte ses och han förstod. Jag och Jimmy blev ett par väldigt fort och jag berättade det för Jörgen och erkände då att jag hade kommit med en liten vit lögn om helgen vi skulle ha träffats. Han sa att han var väldigt ledsen över att jag ljugit och över att jag valt att träffa Jimmy eftersom han hade planerat in besöket hos mig på sin semester. Han sa också att han hade förhoppningar över att vi verkligen skulle ha något att bygga på, att vi var lika i sinnet och att han trodde att jag kunde vara DEN. Jag kände mig dum eftersom jag var helt säker på att han bara ville ha en kul helg å sen kanske ville vara vänner.
Med mig och Jimmy gick det ju åt skogen med (den j-vla mytomanen) jag och Jörgen började prata igen, han hade förlåtit mig för den vita lögnen men tog mig inte på alvar längre.
Långt senare när jag bestämde mig för att försvinna från jordens yta då bestämde jag mig för att träffa honom. Man säger ju ofta att detta ska jag göra innan jag dör, vet inte om jag trodde att om jag träffade Jörgen så skulle han laga mitt trasiga inre. Så jag åkte till Västerås innan jag for till Stockholm och han var precis som jag trodde alltså helt perfekt med en perfekt lägenhet och ett perfekt liv Och det fick mig inte att må bättre.
Så en liten sammanfattning av detta är ju att jag träffade en prins när jag var totalt psykiskt förstörd och ångrade bittert att jag inte lät honom komma då vi hade bestämt. Tänk om jag hade träffat Jörgen istället för Jimmy, undrar hur allt hade blivit då? Jag tar tydligen bara dåliga beslut i mitt liv. Jag och Jörgen har inte pratat sen dess och jag vet att han är som jag och inte är den som ringer först, han är inte den som tar första steget efter en dejt men jag kan ju inte vara säker på att han hade velat fortsätta träffa mig. Jag väljer i mitt inre att tänka att vi var absolut helt fel för varandra och att jag absolut inte var hans typ. Han sa en sak till mig som jag inte kan släppa - Gör du alltid bara sånt som gynnar dig själv? jag blev helt shockad, är jag en sån människa?
Idag tog jag bort honom från min msn och från fejjan.......vill inte att den perfekta Jörgen ska veta att jag skulle ta mitt liv, vill inte att den perfekta Jörgen ska veta att jag alltid undrat hur han tänkte och hur det kunde ha varit om jag träffat honom när jag varit frisk.
Så nu är det kapitlet avslutat, ett suddigt minne från en suddig tid.........Jag tänker ändå lägga upp en bild här på honom så förstår ni varför mina tankar vandrat till honom ofta under dessa år......Perfekta Jörgen med sitt perfekta leende och underbara skrattrynkor vid ögonen.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar