Så gott som varenda jävla eviga kväll är det samma skrik å gråt...mamma var är min kanin, mamma jag är hungrig, mamma öppna dörren, mamma stäng dörren och så går dom sakerna runt runt runt tills jag har börjat skrika svordommar om både honom och kaninen.....om nu denna kanin är den viktigaste tillbehöret i sängen när man ska sova varför har man den inte i sängen HELA TIDEN då!!!!!! så nu har vi gått skallgång i vartenda vrå i lägenheten men med så få sökanden blev resultatet negativt han måste ha stupat i strid så Amadeus får gråta sig till sömns.
Jag beklagade mig förra mamma-veckan om att han förlagt sin gympapåse så att jag fick köpa nya skor till honom, kanske borde jag då känna mig tacksam denna vecka för hitills har han BARA slarvat bort sin röglemössa och en gympasko....hur man nu lyckas slarva bort EN gympasko......alltså är det bara min unge som är såhär tankspridd? kanske är det ärftligt och då kommer det från mig antar jag för den där Björn gör ju aldrig fel...
Nu är jag på skitdåligt humör och har svårt för att prata med Amadeus i normal ton, jag vet att det kanske inte är så moderligt men kan inte hjälpa det när det kokar i hela kroppen. När jag är såhär arg då finns det inte plats för några andra känslor, känner inte smärta i hjärtat fast han gråter hysteriskt ensam i sitt mörka rum....jag sa till honom att han kunde komma in till mig och få sova i min säng istället nu när vi inte hitta kanin men det var inte med glad ton utan ligg-still-var-tyst-och-rör-inte-mina-grejor tonen. Så när han ligger i min säng stilla och försöker sova så säger han från tomma intet -Jag har aldrig sett min morfar (undrar vad som fick honom att tänka på pappa)........plötsligt börjar jag gråta och all ilska bara rann av mig....snacka om känslomässig karusell ikväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar